Äggpickarträffen i Hulån den 16 april 2003

Så var det dags för den årliga äggpickarträffen IOGT-NTO-lokalen i Hulån. Vi var inbjudna av Västerdala folkdanslag och ett femtontal av Leksands folkdanslag medlemmar anlände i år till lokalen i mycket god tid före utsatt klockslag, 19.00. Vi erlade 30 kr i entréavgift, köpte lotter och välkomnades så småningom av Uwe Weigel till kvällens fest, äggpickarträffen. 

Hur går en äggpickarträff till ?
Uwe förklarade reglerna. Varje deltagare får ett kokt ägg. Man får sedan picka sitt ägg mot någon annans ägg ända tills bägge ändar av ägget är trasiga. Dä måste man slå sig ner vid det dukade bordet. Äggpickningen fortsätter tills det återstår två personer med åtminstone en hel ände kvar av respektive ägg. Då vidtar finalen! Finalisterna utrustas med varsitt nytt kokt ägg och den slutliga pickningen äger rum och en segrare utses. Den här kvällen var det Rosita Skifs som tog hem en bejublad seger.

Därefter var det dags att hugga in på sill och potatis, smörgås, enbärsdricka eller påskmust. Efter maten försvann bord, bordsdukar och stolar snabbt och effektivt och dansen kunde börja till tonerna av Järna spelmanslag. Anders Tull och Anna Weigel inledde med en promenadpolonäs. Sedan dansade vi gammeldanser och gillesdanser. Kaffe med kaka och fiolpepparkaka  serverades under dansen i rummet bredvid. Dansen avbröts efter ett tag av en uppvisning utförd av Anna och Uwe Weigel, Rosita Skifs och Birger Persson. Kvartetten, i tidstypiska dräkter, framförde ett antal högreståndsdanser. Ett mycket uppskattat inslag ! Sedan fortsatte dansen och klockan 22 avslutade vi kvällen med "Långdans från Sollerön ". Anders Tull framförde ett tack från Leksand folkdanslag för en mycket trevlig kväll.

Bilder                                          Åter sidtopp

Herrarbetsvandringsavslutning i Stockholm.

Den 17 maj 2003 nådde herrarbetsvandrarna Stockholm efter den 11 dagar långa  33-milamarschen  från Mora.
 För att  förgylla ankomsten for Leksands Folkdanslag tillsammans med Vikarbyns lilla spelmanslag med buss ner till kungliga huvudstaden.
 Första stopp gjordes vid Ekolskrog, där våra tomma magar fylldes med god och riklig ” brunch ”så mycket som fick plats innanför snörliv och västar.
 I Kungsträdgården blev det träning för dansare och musiker. Vandrare började anlända i små grupper, och välkända dalmasar som Peter Karlsson och Jonny Jones syntes i vimlet. Kulning och näverlurslåt lockade nyfikna stockholmare till platsen. Trons-Lasse formerade skarorna, och det bar av mot Gamla Stan. Först gick fanbärarna och de unga spelmännen (mest flickor), sen kom vandrarna, folkdansarna och sist alla anhöriga och intresserade.Folk stannade upp och vinkade åt det lusteliga tåget, som hade siktet inställt på Stortorget.Torget fylldes snart med folk omkring en tom plats i mitten för dansarna.Korta och långa tal varvades med musik, dans och kulning.Dansledare var Marie-Louise, och vi dansade Österfärnebopolska, Familjevals och Schottis från Särna. Efter små utflykter i grupper samlades vi vid bussen och kom hem i 20-tiden efter en trevlig dag. Man får tacka.

Margareta                   

Bilder                                                     Åter sidtopp

Vänortsträff i Lillehammer 2003-06-06—09 med Leksands Folkdanslag. 
Fredag 6 juni 2003.
Samling vid Sparbanken för nu är det åter dags för en dansresa med Leksands Folkdanslag, vi skall resa tillsammans med dansare från Oulainen till Lillehammer för vänortsträff. I den finska gruppen är det många unga nya dansare men också en del som vi minns från tidigare träffar. Vår chaufför Juha som bara talar finska styr bussen mot Rättvik – Vikarbyn – Mora för att ta upp de sista deltagarna innan vi styr mot Lillehammer. I Tandådalen stannar vi till för fikapaus och vid Mycklagard mellan Elverum och Hamar blir det en kort paus så strax efter klockan 20.00 är vi framme i Jorekstad och ett kärt återseende blandas med ny bekantskaper av dansare och spelmän från Danmark, Norge, Finland och Sverige. Jorekstad är en sportanläggning ca 7 km norr om Lillehammer och där finns även en stor samlingssal för dans där det nu blir kvällsmat innan övningen av gemensamhetsdanserna startar. Det framgår tyvärr med tydligt att det är två år sedan en del dansat dessa danser men eftersom vi redan imorgon skall ha vårt gemensamma program är det bra att kämpa på. Vi blir inte helt klara med alla turerna innan vi avslutar kvällens dans men det är nu tid att hitta sin förläggning. Som brukligt på våra träffar bor många i familjer, men en del bor i stugor i anslutning till anläggningen och i en närbelägen skola bor sex danska, tiotal finska och sju svenska dansare/spelmän.

Så här skriver  Margareta och Gun
Strax efter midnatt LÖRDAGEN DEN 7 JUNI (pingstafton) var det dags att gå till sängs. Uppe hos Tove och Kjell på Måsåhaugen sjöng Marie-Louise H en vaggvisa för rumskompisarna. På morgonen visade det sig att Kristina fått en sängkamrat – en katt. Efter frukosten tog bussen oss till ett ålderdomshem i centrala Lillehammer. Där dansade vi på ett ”trögt” golv. Som belöning fick vi kaffe och våfflor. Mums!
Nästa uppvisning hade vi på Sigrid Undsets plass. Solen värmde och det var skönt med en halvtimmes paus efteråt.

Så var det då dags att tillsammans med lagen från Oulainen, Hörsholm och Lillehammer dansa de gemensamma danserna (Västgötapolska, Åttamanengel, Kontra med mölle och Det står en friare uti gare). Det gick väl inte så bra, men skojigt var det. Glass och något svalkande att dricka smakade sedan gott. Och nu fick vi tid att ta igen oss och äta vårt ”matpakke”. Vi hade också lite tid till att träna på sångerna inför nästa framträdande. Några tränade tydligen också i toakön. Våra färgglada dräkter gjorde att vi blev fotograferade av en del turister, framför allt holländare.

Kl. 15.00 samlades vi vid bussen och åkte så till Maihaugen museum, där vi gav en förkortad uppvisning på grund av tidsbrist. De övriga lagen verkade inte ha kortat av sina program. Därefter blev vi guidade på muséet, både inomhus och utomhus. Efter det fick vi en stunds vila före festmiddagen, som bestod av kött-gryta med ris och sallad.

Dags igen för dans, s.k. ”Dansstuga”, där norska, svenska, danska och finska danser lärdes ut. Det tog ganska lång tid  och var rätt så svettigt. Under en paus bjöds vi på kaffe och tårta, och alla lät sig väl smaka.
Så hade en lång pingstafton nått sitt slut, och det var dags att sova. Spelman Jan: Så sjöng vi vår nya vaggsång ”Kontra med Mölle” för Kjell. Han sov sen gott?

Här följer Roines berättelse
Lördag. Klockan är snart åtta då jag vaknar av att solen skiner in genom fönstret i mitt rum på andra våningen i Else Buskows "Zornhytta". Vi, Fleming och Jan från Danmark och Roine övernattar i ett zorngårdenliknande hus högt upp med en vidunderlig utsikt över älven som rinner förbi där nere.
Stiger upp och går ut i den friska luften för liten promenad i grannskapet. Terrängen är brant sluttande och består av tät lövskog. Nedanför vägen som leder hit upp öppnar sig naturen och på en sluttande äng går några får och betar. Luften är sval och frisk denna pingstaftons morgon och efter en stunds promenad återvänder jag till huset. Vår värdinna Else har dukat upp en rejäl frukost med kaffe, te, juice, diverse goda ostar och kryddstarka korvar samt färskt mjukt fullkornsbröd.

Vi dansar folkdans iklädda våra vackra folkdräkter från olika delar av landet i allmänhet och från Leksand i synnerhet.

I en längre paus mellan aktiviteterna finner jag Gun och Helen sittande på ett konditori i staden, beläget i den vackra Vigelandsparken, och samtalar med en norsk herre. Från toalettkön i korridoren en bit bort hörs körsång. Det är Malou och några medsystrar i danslaget som roar sig med att ta ton i sin väntan här i Norge.

Jag tar mig ut ur det vackra konditoriet och upp för gången i parken mot den stora dammen med en vacker skulptur i sitt centrum. En bit upp ligger Arne på sitt regnskydd och vilar ut, trött efter allt dansande igår natt och de två uppvisningar vi haft på hemmet för de gamla och på Sigrid Undseths Torg tidigare på dagen. På bänken bredvid sitter Herman, Karin, Margareta och Marie-Louise och tittar förstrött på fåglarna i dammen.
På andra sidan dammen kan man se Hugo som står och studerar den vackra skulpturen i dammen. Den är huggen i vit marmor. Själv läskar jag mig med ett slags issörja med blåbärssmak i stor mugg. Det tar lång tid att få slut på den. Snart är det dags att åka med vår buss upp till det storstilade friluftsmuseet Maihaugen där alla fyra grupperna ska dansa. Vi är väl över hundra folkdansare från de nordiska länderna. Och vi får även agera publik eftersom övriga åskådare kan räknas på ena handens fingrar. Ett vackert brudpar skymtar, men de hinner också förbi innan dansuppvisningen börjar.
Vi får en mycket målande och livfull beskrivning om livet och arbetsfördelningen i ett naturbruk på en 1700-talsgård för herrar, drängar, pigor och tjänstehjon i denna del av landet. Berätterskan utser oss alla där vi sitter runt bordet i köket till att få spela rollerna av gårdens innevånare. På denna gård erbjöds jobb mellan 15 april - 15 oktober. På området finns bostäder uppförda från olika epoker alltifrån 30-tal fram till dags dato och alla är bebodda.

Nu är det kväll i Jorkestad där vi festar, dansar och äter på kvällarna. Denna kväll bjuds vi på ungersk gulasch med sallad och ris. Kontra med mölle, Slängpolska från Västergötland och "ett två stå" vi lära oss få.

Else, Fleming, Jan och Roine avslutar samvaron tillsammen i den ljumma försommarnatten med te i Elses sluttande trädgård.

   
Här kommer Hugos version...
NORDISK FOLKDANSTRÄFF I LILLEHAMMER FJÄLLTUR MED BUSS
2003-06-08. Pingstdagen  Norsk flaggdag = Första prinsdagen  

Det är söndagmorgon, även i Norge. Vädret är det bästa tänkbara med en leende sol över oss.  
Vi åker med buss från Jorekstad mot nordväst via Follebu – Segalstad – Aulestad ( Björnstierne Björnssons hemvist) och vidare in i Espedalen. Vi stannar för nedstigning i Helvete i södra delen av dalen. Här finns nord-Europas största urgröpningar djupt ner i berget, med upp till 50m djup och 20-30m bredd, skapta av stora vattenmassor som trängt sig fram efter sista istiden för omkring 10 000 år sedan. Under nästa stopp tittar vi på Espedalens fjällkyrka i Verksdalen med unika gravplatser högt belägna på en ås.
Vid Verksodden, mitt i dalen, bröt man koppar under 1600-talet och nickel under 1800-talet. Arbetet är nu igång med att rekonstruera smältugnarna. En tid hade Verksodden ca: 800 invånare. Vårt uppehåll här avslutas med kaffepaus. Vi gör därefter ett uppehåll med kort vandring, med Svein Larsen som ledare, i Forrseter med utsikt mot östra Jotunheimen, som ligger där majestätiskt i solskenet med sina många toppar över 2 100 m.ö.h.  Vi befinner oss i ”Jotunheimens förgårdar ”. Om vi för en stund sen var i Helvetet, så är vi nu i Himmelriket, eller åtminstone mycket nära. Vi åker sen vidare över Skåbu, Kvikne, Vinstra till Hundorp, där våra norska värdar bjuder på utsökt lunch på Dale – Gudbrands gård.
Mätta och belåtna åker vi tillbaka ”hemåt” till utgångspunkten Jorekstad, där många av oss bor. Roine har finsk språklektion med hjälp av våra finska medresenärer och egenhändigt skrivet lexikon.
Vår sista kväll på vänortsträffen går också, liksom de tidigare kvällarna, i dansens tecken.

Och här kommer redogörelsen från Kristina, Bert, Berndt och Malou

Hemfärd måndag, Annandag Pingst, den 9 juni!
Brr! Regnar hela natten och hela vägen hem!! Tidig morgon med planerad bussavgång kl 07.00! Farväl och tack till  rödögda värdar, som tagit så väl hand om oss med mat, skjutsar och övriga arrangemang. Bernt anländer en minut försent till bussen dvs. 07.01 men är ändå inte sist för det är Roine kl 07.10. Anders, vår suveräne färdledare, utlovar matrast efter 2½ tim.färd. Matsäcksskrinet lovar saft och bröd med krämig ost. Den finske ledaren tar över och som vanligt förstår vi ingenting, men de finska ungdomarna brister ut i en stor applåd! Regnet öser ner och smattrar på bussfönstren och forsar i rännilar nerför rutorna. Bussen förvandlas till sovstad.Vi slumrar till en stund, trötta men rika på minnen. Eddie mumlar lite halvsovande att han känner sig som ”jäst saft, när korken flyger upp” och Gun är inte sen att känna sig som ”ett insjunket konserverat päron”. Helena känner sig som ”Askungen, som varit på bal och glänste för kvällen” . När ståuppkomikern Roine inleder en palaver börjar bussen vakna till liv. Till allas gläjde laddas kaffemaskinen med väldoftande kaffepulver och onknappen lyser. Vi ser fram emot den livgivande drycken! Vi börjar närma oss Sälen! Busstopp….!!! Back!!! Anders, alltid på alerten, har sett ett hus med takaltan på vänster sida nära vägen och hittar som vanligt en god lösning i ösregnet. Dags för matrast under tak! Med förhoppning att ingen är hemma i huset bär Anders lunchkartongen till verandabordet med uppmaning om att nedskräpning är strängeligen förbjuden. Det blir stående intag av reskosten. Kaffesugna tappar kaffe ur maskinen och börjar sörpla i sig den varma drycken men ack så färglös och smaklös!!! Svagt färgat kaffevatten! Snopet! Vattnet har missat kaffepulvret! Monika Brunberg plockar fram sin lilla burk med frystorkat och en sked härav i kaffemuggen gör genast livet lite gladare. Somliga sitter kvar i bussen och tuggar medhavd lunchmacka från frukosten. Efter en noggrann städning på den våldgästade verandan, fortsätter färden över fjället mot Leksand. Sikten är lika med noll, molnen ligger som en blöt filt över fjällsluttnigarna.
Nästa busstopp är Mora, där Eddie kliver av. Roine vill inte gå av i Vikarbyn utan i Stockholm. Monika Brunberg och skrivande vinkar av bussen i Rättvik och här slutar denna upplevelserika folkdansträff i Lillehammer.

Med på resan var:
Monica Brunberg, Karin Nordström, Gun Snis, Helena Palmgren, Marie-Louise Johansson, Marie-Louise Hamberg, Kristina Jansson,  Margareta Hedberg, Hugo Mattsson, Bert Andersson, Roine Lundin, Bernt Pettersson, Jens Hallman, Arne Mårtas, Eddie Borgert, Herman Hanspers, Yngve Westgärds, Jan Lindroth, Kjell Reistedt och Anders Tull  

  Åter sidtopp

Till Ungern med Leksands Folkdanslag 2003-08-17—22.

Efter en inbjudan via Ungdomsringen, träning och förberedelser reste vi till Debrecen en stad 21 mil öster om Budapest mot den Rumänska gränsen för att delta i deras årliga blomsterfestival.

Med på resan var:

Och innan ni får ta del av deltagarnas berättelser passar jag på att tacka alla för en bra genomförd resa, uppskattningen ni visat mig och för trevliga presenter.
Anders  
Åter sidtopp

Söndag 17/8
Vi samlades vid banken kvart över två på morgonen, alla kom i tid. Efter att Anders kontrollerat att alla hade sina pass med sig kunde vi stiga på bussen och åka på utsatt tid, halv tre. Det var en fin buss med stora säten så det blev en skön resa ner till Arlanda med chauffören Lennart, en norsk värmlänning från Los. I Gagnef tog vi upp Herman som var den sista passageraren som skulle med bussen.
Vi kom fram till Arlanda vid halv sex tiden. Chauffören hade svårt att hitta till terminal 5 på grund av de ständiga ombyggnationerna, så vi fick åka några extra varv. Väl framme lastade vi ur resväskorna och gick in till incheckningsdiskarna, där Anders delade ut flygbiljetterna som räckte precis till alla. På Arlanda anslöt Roine, Mats M och Karin som hade spenderat natten i närheten av Arlanda.
Efter incheckningen gick vi genom säkerhetskontrollen och tittade i taxfree butikerna samt tog en morgonfika. Vid halv åtta tiden var det dags att gå ombord på planet en Boeing 737-400, vi hade sätena längst bak i planet som var drygt halvfullt så det var gott om plats. Vi lämnade Arlanda enligt tidtabellen fem över åtta. När vi väl var uppe i luften fick vi brunch bestående av skinka, omelett och potatiskroketter. Det tog lite tid innan vi fick både mat och dryck, men sen gick det fort med kaffe och te innan de ville ha tillbaka brickorna. Strax var det dags för landning tjugo minuter tidigare än beräknat, klockan tio.
När vi landat parkerade planet ute på plattan och vi fick åka buss till terminalen. På terminalen gick vi genom passkontrollen och fick sedan vårt bagage. Inget bagage saknades, men när vi skulle gå mot tullen så gick handtaget på Yvonnes resväska sönder. Efter tullen så möttes vi av vår värdinna, Diana, och hennes man. Vi fortsatte ut till bussen och färden mot Debrecen fortsatte. Vägen kantades av åkrar där det bland annat odlades majs, solrosor, meloner och plommon. Landskapet var platt och inte en kulle kunde siktas. Vi stannade i Hajdószoboszló och åt lunch, det var kyckling eller fläsk med tillbehör eller sallad för de som inte åt kött.
Efter lunchen åkte vi vidare mot Debrecen och Anders tillkännagav rumsfördelningen och han hade lite bekymmer med ”jokern”. När vi kom fram fick vi nycklarna till rummen. Vi hamnade på sjätte och sjunde våningen och det tog lite tid att komma upp, då hissarna var små och inte riktigt tillförlitliga. Rummen var möblerade med tre sängar och ett skrivbord. I hallen fanns ett pentry och mitt emot badrum med toalett och dusch. Efter att ha installerat oss hade vi en dansträning på parkeringen bakom student hotellet. Sverres fiol gav upp före träningen, så det dröjde en stund innan vi kom igång. Efter träningen duschade vi och bytte om till dräkt då vi skulle ha en uppvisning på Kossuthtorget.
Vi tog bussen ner till Kossuthtorget där vi skulle ha vår första uppvisning under 34. Debreceni Virágkarnevál. Efter soundcheck introducerades vi för publiken av Dianas mor. Dansuppvisningen gick riktigt bra, men mitt i en av danserna hördes en rejäl smäll i ljudanläggningen när Sverres fiol gav upp igen. Det var nog tur att publiken inte förstod svenska, eftersom spelmännens prat gick direkt ut i högtalarna. Efter uppvisningen kom det två Aboriginer och hälsade, den ena gav Ulla en kram så att hon blev vit i ansiktet av smink.
Efter uppvisningen hade Diana ordnat med middag på studenthotellet trots att kantinen var stängd. Middagen intogs iklädd dräkt och sedan en snabbdusch och så åter ner till Kossuthtorget för att titta på musikal på Ungerska och njuta av vädret. Vid avtalad tid åkte vi hem och la oss och somnade som stockar på stuts.
Vid pennan:  Lars, Erik, Mats & Karin
    Åter sidtopp

Måndag 18/8.
Vi anländer efter midnatt till vårt natthärbärge och våra rum. När vi åter kommer ner efter ett snabbt ombyte till ledigare klädsel är polskedansen i full gång i foajén. Både Ulla och Marielouise TH dansar pols med var sitt manfolk till Jans vilda fiolspel. Åkerström och Sverre ansluter med dragspel och fiol och snart är det full dans utanför entrén till hotellet. Många av de andra gästerna som är på väg in stannar till för att se på. Vi lyckas få med dem i ringdansen och snart tar Anders kommandot och det blir både tjeckisk polka, karusellen och "duktig svärmor vill jag ha". De syns va roade av dansen och hänger med bra.
Vi kommer i samspråk med några flickor och en kille efteråt som varit med i dansen. De är läkarstuderande från Rumänien och Transylvanien men betraktar sig ändå som ungrare av historiska orsaker. De vill veta var vi ska dansa i veckan och lovar att komma och heja på oss. Killen i gruppen berömmer Sveriges fotbollslag som tidigare slog Ungern i VM-kvalet.
Emedan övriga drar sej tillbaka för natten börjar Anders, Ia, Mats och Majlis att roa sej och varandra med det trevliga sällskapsspelet ´Rambo´. Ett av Mats nyfunnet kortspel från Säters säkerhetspaviljong som han fick av en bekant.

Tidig morgon. Mats är först upp ur sängen den första morgonen i Ungern sedan hans telefon har spelat upp nån klassisk trudelutt som väckarklocka. Den är nu sju och Herman och Roine är inte sena efter Mats i den stora matsalen. Varm saft samt mjölk är uppställt på ett bord, eller är det te? Det råder delade meningar om vad de är för dryck till frukosten. Två frallor med smör, ost, honung , yoghurt och korvskivor är utportionerade på tallrikar i olika kombinationer. De är bara att välja. Men valet är svårt för jag skulle vilja ha en helt annorlunda kombination som inte finns. Jag försöker med ett enkelt handgrepp byta marmelad till mjukost för att på så sätt kunna få både honung, yoghurt och mjukost på samma tallrik. Men jag ser då i ögonvrån hur en bastant dam bakom disken reagerar med en hotfull blick åt mitt håll och jag ångrar mej snabbt och rycker undan handen innan hon hinner säga något. Det får alltså bli den påläggskombination som avviker minst från den ideala d v s den optimala.

Nu är vi på stadsrundtur. Av vår söta tolk, tillika guide Diana, får vi veta att folket i Debrecen anses slöa, lata och senfärdiga. Staden, som är Ungerns andra stad har 240 tusen innevånare varav tjugotusen är studenter. Vi besöker den stora vackra universitetsbyggnaden med sin magnifika fontän vars vattenstrålar vi får föreställa oss därför att vattnet inte är på.
Nästa anhalt på stadsrundturen är pampiga kyrkan för protestanter i ena änden av stora torget i centrala staden. Annars är majoriteten i landet katoliker får vi veta. Den har två tvillingtorn, är gulbeige och härstammar från 1300-talet. Efter alla bombningar av Budapest fick Debrecen från 1944 tjäna som Ungerns huvudstad några år och då användes denna kyrka som parlamentsbyggnad.
Rundturen avslutas med att några går upp i tornet för att beskåda utsikten. Mats, Ia och Marielouise J går vidare för att shoppa. I charkuteributiken pekar Mats på en riktig bamse s k picksalami som han gärna vill köpa. När charkbiträdet tar tag i picken (d v s salamin) går larmet! De måste hålla för öronen i det gälla larmet. Det tar ett par minuter innan larmet tystnar och Mats kan fortsätta att tillfredsställa sin köplust som är så stor att pengarna inte räcker till. Han rusar i panik ut ur affären och finner till sin stora lycka Monica, Margareta, Herman och Roine sittande på ett trottoarcafé intill. Det är inte första gången som Roine får agera bank åt Mats som inte törs ta med sej alltför mycket pengar när han är ute med tanke på rånrisken. Korven är räddad.
Vi åker nu till idrottsstadion där vi ska delta i tävlingen på onsdagen. Underlaget undersöks och det beslutas att vi ska dansa på tartanbanan bl a. Fyra gånger ska vi dansa varav två slängpolska från Närke och två Sveas buspolka.

Efter lunch promenerar hälften av gruppen genom den närliggande sjukhusparken till det s k termalbadet eller hälsobadet som det också kallas. Vi söker oss först till hälsobassängerna vars vatten har en otäck smutsbrun färg. De består av små öar mitt i, med trappsteg utmed kanterna där man kan sitta stilla och titta på varann. Här ska man inte simma utan bara vara stilla kan man läsa på skyltarna i kortändan, tillrättavisar Ia.
Temperaturen är 38 grader så det bränns nästan då man doppar sej lite för fort i den bruna böljan. Men efter en stund är det riktigt skönt. Vi turas om att ta bilder av varann i badet. Det finns också en 50-metersbassäng i vilken delar av folkdanslaget simmar olika antal längder fram och tillbaka. Öl inhämtas i en närliggande bar som intas nära bassängkanten. Några i gruppen föredrar att fortsätta till vågbadet - en bassäng med sluttande botten med djup på 0 - 1,6 m. Vid varje hel timme sätts vågorna på och då tumlar man om likt lekfulla barn i det skummande vågskvalpet.
Det kvällas. Efter middagen bär det av till ölkarnevalen utanför Fonix stora ishockeystadion. Här dansar vi framför scenen.vilken är för liten för våra övningar. Våra eminenta spelmän, Jan, Sverre och Åkerström ryms dock gott och väl på scenen,
Nästa inslag i programmet är ett operasångarpar som sjunger vackert till förinspelad musik. Den kvinnliga delen av paret exekverade Czardasfurstinnan under ett vilt dansande. Trötta efter en lång och intressant dag full av nya upplevelser att ta med hem och skriva ner i form av rapporter drar vi hemåt en timma tidigare än planerat efter demokratiskt beslut. Nöjda och belåtna var i alla fall Mats, Herman och Roine.
Uppiggad av bussresan tillbaka dukar Mats upp flera av de nyinköpta ungerska korvarna och dito vin ute på gården. Och Anders delar ut melonskivor ur en jättemelon som han inhandlat. Tack för det Mats och Anders!
Roine
Åter sidtopp

Tisdagen den 19  Bilder
började med en härlig sovmorgon. Efter frukost åkte Gun och Anders på ledarträff, där de fick information om festivalen. Vi andra använde förmiddagen till bl.a. kortskrivning och vatteninköp. Kl. 11.00 tränade vi inför tävlingsdansen (Långdans från Närke) och långa programmet, och det var så varmt redan då att svetten rann om oss. Efter en  lunch, som avslutades med en god tårtbit, hade vi hela eftermiddagen fri. En del passade på att bada även då, några postade vykort medan andra gick runt på ”rumsinspektion” på hotellet. Få utvalda hade nyrenoverade rum medan andras rum hade varierande standard. Värst drabbade var nog spelmännen, där  skåpluckorna satt och hängde i ETT gångjärn. En spelmanskommentar: Är det så här ni behandlar era spelmän så förstår jag att ni inte har några egna.
Kl. 16.45 samlades vi dräktklädda för avfärd till en skola i Hajdúsámson för att delta i deras nationaldagsfirande till minne av den första kristna kungen, som kröntes år 1000. Det hela inleddes med nationalsången. Därefter utdelades ett kulturpris till en man (Bardi), som jobbade för kulturen både med egen arbets- insats och  pengar. Han var känd som en storsamlare av gamla vapen och köksredskap av järn och han finns t.o.m. omnämnd i Guinness rekordbok.
Så var det dags för vårt långa program på en scen, som bestod av trätrallar utlagda på metallstomme. Klampet från våra fötter överröstade musiken. Programmet fungerade bra fram till ”Väva vadmal” då ett mindre kaos uppstod, eftersom scenen var för liten. Men tack vare att vi är så proffsiga löste vi problemet.
När programmet var över, vidtog utbyte av gåvor. Borgmästaren fick  en dalahäst av oss, och vi fick blommor, vinflaskor, standar och ett jättestort bröd. Brödet är betydelsefullt och en symbol för välstånd.
Skolan, där vi var, byggdes för tre år sedan och fungerar som konstskola på dagen och vuxenskola kvällstid. Elevantalet är 1200. I skolans matsal blev vi bjudna på middag tillsammans med bl.a. borgmästaren . Mycket god mat och dryck samt sång och tal. Innan vi bröt upp, samlades alla i en stor ring och sjöng ”Vem kan segla…”.  och med oss hem hade vi alla vinflaskor som blev över från middagen. Borgmästaren måste ha uppskattat vårt besök, för han uttryckte en önskan om att få bli Leksands vänort.
Kvällen avslutades på olika sätt. När vi kom till hotellet stannade en del kvar ute och dansade och sjöng , medan andra gick till sängs.
Ia, Marie-Louise J och Margaretha  
Åter sidtopp

Debrecen 20 augusti 2003
BLOMSTERFESTIVALDAGEN – NATIONALDAGEN

Vi var tidigt uppe, första kvinna hasade sig ur sängen kl. 05.30. På med dräkten och ner för lite frukost, dom tyckte tydligen att vi behövde någonting stadigt för att orka med hela dagen så på tallriken låg några bastanta, stekta, ungerska korvar, inte riktigt vad man kanske är sugen på så tidigt på morgonen. Kl. 07.00 var det samling för avfärd med bussen ner till stan´. Flaggknoppen är med!!!
Tåget är beräknat att dra igång vid 8-tiden och när vi kommer ner till stan´ så strömmar det in folk mot kortegegatan från alla håll. Det sägs att det kommer ca 400.000 besökare under festivaldagen, Debrecens befolkning nästan fördubblas denna dag. Kortegen består av 15 blomstervagnar och däremellan går olika grupper; musikkårer, drillflickor, dansgrupper etc. Vagnarna är otroligt fint gjorda med olika historiska motiv, folksagor o dyl helt uppbyggt i blommor. Man kan exempelvis känna igen den Trojanska hästen och vi går bakom vagn nr 5 som visar en scen från pustan med en man och hans häst. Det finns mycket roliga och originella detaljer, på ”vår” vagn har dom använt röda Gladiolus för att illustrera eldsflammor under grytan. Även sopgubbarna har fått blomsterklädda sopvagnar denna dag, dom har en hel del jobb med att plocka upp efter hästarna. Efter oss i ledet går det en dansgrupp från Portugal med en massa kastanjetter. En av dom bär på en korg med en duk över där dom har lite dricka etc, ett bra tips till en annan gång för det passar bra ihop med dom traditionella kläderna dom bär. Mycket bättre än ryggsäckar som vi ju gärna vill ta med för att ha lite vattenflaskor, denna gång löste det sig ju dock bra eftersom stackars Diana var snäll och bar det åt oss. Tur var väl det för det visade sig bara vara två vattenkontroller utefter kortegevägen en efter ungefär halva vandringen och den andra var framme vid stadion.
När vi kommer fram till huvudläktaren är det dags för vår 3-minuters uppvisning för åskådare och juryn. Vi kör som intränat Slängpolska från Närke, det är lite svårt att dansa över spårvagnsspåren men ingen snubblar och alla sitter jättefint på ”flygningen” så det kändes rätt bra. Under kortegevägen försöker vi variera oss lite och dansa lite olika danser; snoasteg framåt, schottis, vals, buspolka. Vi sjunger också lite ibland, repertoaren känns dock aningen begränsad med ”Vi gå över daggstänkta berg” och ”I sommarens soliga dagar”. Till en annan gång ska man nog ha funderat lite mera på vad man kan göra även under kortegevägen för det känns viktigt att det är lite mera ”happening” när det är så mycket folk som kommer och tittar, fler sånger så att dom som står i dom bakre leden och inte ser någonting i alla fall kan höra lite vacker sång ibland och fler danser som kan passa att förflytta sig framåt med, kanske lite långdanser, hambo etc. Maj-Lis och Mats gjorde också ett bra initiativ och delade ut lite klistermärken bland barn och handikappade, det får vi också satsa mera på nästa gång, klistermärken och godisregn.
Det är verkligen otroligt mycket folk som har kommit för att titta. Det är bara ett tag ungefär halvvägs som det tunnar ut en del i leden. Vi passar på att byta av varandra efter ungefär halva vägen så att dom som gått med standaret får dansa istället. Herman sköter dock flaggan med bravur så det får han göra under hela kortegevägen. Vi har tur med vädret för idag är det lite friskare i luften och fläktar en del, men det blir varmare och varmare ju längre dagen går. Man behöver en del vatten under vägen för det blir rätt varmt i ylledräkten, speciellt när man dansar en del. Det vatten som kommer in i ena änden behöver dock ut också så helt plötsligt ser man Roine galoppera iväg in i buskagen.
Stadion är fullsatt, man har fått köpa biljett i förväg för att ha en chans att komma in där. Vi tågar in och gör våra fyra uppträdanden, ett i varje väderstreck. Det är 2xSlängpolska från Närke och 2xBuspolka. På första läktaren sitter det en jury igen som ska bedöma oss. Det går rätt bra, trots varierande underlag och värmen.. När vi kommer ut efter vårt varv inne på stadion så blir det en ganska lång väntan innan alla ska in igen för ytterligare ett avslutningsvarv. Några i gruppen somnar rätt upp och ner vid bordet, det har varit en lång dag. Under avslutningsvarvet är det en Cubansk grupp som spelar inne på stadion så vi får väl försöka att dansa med lite till den musiken. Under det här varvet fick man en liten glimt av dom andra grupperna, kul, för tyvärr har vi ju knappt sett någonting av dom andras uppträdanden under den här tiden i Debrecen. Det var bl a en läcker, lättklädd, gul/svart dansgrupp som dansade latino.
”Hem” till härbärget igen med bussen för en snabb lunch och sedan avresa ut på landsbygden. Vi har lite olika prioritering av vad vi ska göra med den korta tiden innan avresan; vissa föredrar dusch och torra kläder andra en tupplur, (Maj-Lis vilar med timpen på). Vi åker ut mot Rumänska gränsen, vägarna blir bara sämre och sämre, och hamnar på en byfest med tivoli vid en skola. Byn heter Nyirábrány. Tyvärr blir det väl en uppvisning som ingen riktigt orkar med, alla är jätte trötta och varma och scenen är även här ganska liten så det är svårt att vara alla dansare. Dom övriga uppträdanden verkar mest vara ungdomar från trakten som har tränat in modern dans. Det är väldigt välordnat och man får en känsla av att det nog verkligen inte är var dag som dom har så långväga besök. Vi får tillgång till ett rum inne i skolbyggnaden där vi kan ha våra grejer och efter uppträdandet blir vi bjudna på middag, som alltid jättegott (soppa, gulaschgryta och chokladdessert). Vi träffar först vice borgmästaren och sedan den kvinnliga borgmästaren och den kvinnliga rektorn och utbyter lite presenter.
Anders hade vilda planer på att korsa gränsen till Rumänien för att få ytterligare en stämpel i passet men våra värdar avrådde oss från en sådan utflykt för tydligen är inte relationerna mellan länderna dom allra bästa så det kunde mest bli jobbigt och en massa väntan så vi åkte ”hem” igen. In i duschen igen för jag vet inte vilken gång i ordningen, lite mera tid för att byta om och vila och sedan iväg för kvällens övningar nere på stan´. På vägen ner i bussen fick vi tips från Diana att vi skulle undvika folksamlingar (risk för ficktjuvar) omöjligt för nere på stan´ var det packat med folk överallt. Blomstertåget gick förbi på torget igen med vagnarna och vissa av grupperna, i efterhand har vi förstått att det var dom grupper som fått pris eller hedersomnämnande av juryn, (vi fick bara ett diplom att vi deltagit). Därefter började fyrverkeriet, och vilket fyrverkeri, man har sällan skådat något liknande. Först släckte dom ner alla lampor på gatorna och sedan drog musiken och fyrverkeriet igång med full kraft. Debrecens vackra kyrka bildade fond och man är ju inte längre förvånad att den har brunnit ett antal gånger. Efter fyrverkeriet var det musik med coverband på stora scenen framför kyrkan så vi dansade lite, minglade runt, drack öl etc. Lars, Mats och Erik träffade bekanta från Lettland där i folkvimlet, världen är bra liten ibland.
Strax före midnatt träffades vi vid statyn mitt på torget och gjorde sällskap till bussen som stod parkerad några kvarter bort. Medan vi roat oss i stan´ var Anders och Gun på den officiella borgmästarmottagningen med prisutdelning på Grand Hotel Aranybika-Bartók. Dansskolegrupper från Debrecen fick första och tredje pris, det var dels dom lättklädda flickorna och svartklädda grabbarna som dansade argentinska danser och dom mycket unga, välsminkade små drillflickorna. Andra pris fick flaggtruppen från San Marino. Vi fick som sagt ett diplom. Dom som varit på banketten hade dock lite svårt att hålla tiden till bussen så dom kom springande i full fart när bussen började rulla lite framåt.
När vi kommit tillbaka till hotellet så blev en av spelmännen kvar i bussen. Trots att flera personer sagt till honom att vi skulle av så svarade han tydligen något halvvaken och fortsatte sedan att sova fram till bussterminalen. Som tur var fick han skjuts tillbaka till hotellet av busschauffören. Smygande längs väggen undvek han att bli sedd av kortspelarna som fortfarande satt vid borden framför ingången.
Vid pennan; Helena, Gun och Maj-Lis  
 Åter sidtopp

Torsdagen den 21 augusti

Debrecen, Kussuth, statyn kl. 00.00
Var är Anders, Gun och Diana, undrar vi efter en akademisk kvart vid statyn! Avslutningsceremonien på Grand Hotell måste ha tagit längre tid än beräknat.
Efter en halvtimmes väntan enas gruppen om att ändå trava iväg till bussen. Skönt att slå sig ner och vila trötta fötter! Plötsligt startar chauffören och kör 10 m för att retas, när han ser eftersläntarna komma. Gun springer vinkande efter oss i tron att missa bussen!
Efter en kortare sömn denna sista natt packar vi våra väskor i soluppgången. Till frukost väljer vi vår frukosttallrik. Yoghurt eller salami till de två frallorna, det är frågan! Ulla tar salamiförpackningen, som visar sig vara vetenskapligt tillsluten. Anders och Lars bär ut var sin stor pappkartong från matsalen, förmodligen vår färdkost.
I väntan på bussen bland väskor och annat bagage får vi nys om karnevalreportage i dagens tidning och rusar iväg för inköp. Dagens upplaga tar snabbt slut. Jan-Erik Åkerström underhåller oss med sina nattliga eskapader. Djupt sovande märker han inte att vi stiger av bussen vid hotellet efter nattens övningar utan sover sött och vaknar upp först då busschauffören parkerar för natten bland övriga bussar. Den vänlige chauffören fraktar då hem vår Åkerström i sin bil, så även fru och barn får sig en extra åktur.
Innan avgång samlas vi i matsalen, sjunger för ”mattanterna” och herrarna får äran att fästa pins på damernas blusar. Wow! Gårdagens blombukett ger Anders till föreståndarinnan med kram och tack för oss.
Ombord på bussen för avfärd mot Budapest kollar Anders varje detalj.
-Alla på plats? Inget glömt? Rumsnyckel återlämnad?
Under resans gång intervjuar Anders Diana ang. de sociala förhållandena i Ungern och delger oss intressant information om inkomst, hyreskostnader, utbildning, TV kanaler, skatt m.m.
Så till färdkosten! Anders berättar att macedonierna har fått överta vår färdkost, eftersom de har en lång resa hem. Efter frukost hinner Lars o Anders springande nätt och jämt ifatt bussen, som redan hunnit om hörnet! Bussen stannar dock och våra dansvänner blir jätteglada över förningen.
Vi passerar frömogna solrosfält, enorma majsfält, blundar lite tills vi krånglar oss in på smågatorna intill Hotell Anna så där ca 13.30. Enkelriktad gata, parkerade bilar gör det omöjligt för bussen att släppa av oss utanför hotellet. Efter skickligt backande får chauffören en applåd, vi hoppar av och släpar vårt bagage till foajen. Yvonne med käpp och utan draghandtag på sin väska klarar dubbelvikt förflyttningen.
Nycklar till rummet, hiss upp och ner, allt på en kvart! Lunchen mittöver gatan smakade förträffligt. Härlig grönsakstallrik, kyckling alt.gris med råstekt potatis!
Diana, vår charmerande guide, avtackas med sång ”Vem kan segla förutan vind”.
Vid avskedets stund fäller vi en tår och gråter en skvätt…..
Hotell Anna känns för oss mycket mysigt och komfortabelt, sköna mjuka sängar, stor härlig dusch fast värmen inomhus som vanligt är lite väl pressande. Utanför vårt fönster reser sig en gammal tegelstensmur, som sätter igång vår fantasi, kanske en befästningsmur från en orolig tid.
Nyfikna på Budapest utforskar vi, Ulla, Kristina och Malou omgivningen, drar oss neråt ströget och shoppingcentret med stadskartan i högsta hugg. Kristina hittar broderade blusar i ungersk style och köper sig ett par stycken.
Men titta där! Där sitter de, Yvonne och Helena på en gatuservering och fikar!  Vi slår oss ner med capuccini och morotstårta! Mmmm!
Lite bråttom tillbaka till Hotell Anna för att hinna åka taxi kl.19.00 till en föreställning av The Hungarian State Folk Ensemble. Vilken fart, vilken fläkt och vilken skicklighet dessa dansare uppvisar och så även musikanterna! Underbart få vara med och uppleva detta!
En ljum och vacker kväll inbjuder till promenad över en av de stora kvällsbelysta broarna. Kvällssupé intas på en av de många uteserveringarna efter noggrant kollande av lämplig musik till menyn.
Önskemålen varierar från Banana Split till en rejäl grillad köttbit.
Mätta, trötta men nöjda efter dagens upplevelser strövar vi hemåt i natten genom denna vackra stad med mersmak! Vi ser fram emot morgondagens sightseeing! God natt!
Kristina, Ulla och Marie-Louise (alias Malou)
Åter sidtopp

Fredag den 22
Efter en fantastiskt varm och vacker kväll med + 24 grader ute fastän det var både en och två timmar efter midnatt promenerade de flesta hemåt i små grupper.
Idag hade vi fri förmiddag i Budapest. Vi hade bara att komma ihåg att lämna våra resväskor i receptionen senast klockan 11 så att de blev instuvade i bussen och att vi infann oss på restaurang Corso för gemensam lunch vid 12. Förmiddagen spenderades olika; några shoppade det sista, en fika nere på stan, andra tog det lugnt på hotellet med en god bok medan några knatade iväg till Gellertbadet för ett sista välgörande bad innan hemresan. Det var en varm dag med stekande sol, säkert upp mot + 35 grader så det var svettigt att flanera på sta`n.
Disciplinerade som vi är kom hela gänget till restaurangen på utsatt tid och vi åt vår trerätters lunch innan vi klev på bussen för en snabb sightseeingtur i omgivningarna. Värmen tärde och Jan-Erik var törstig och gick iväg och skulle köpa vatten. Den täta trafiken tillät endast ett snabbt stopp för påstigning. Alltså ropade och hojtade vi efter dragspelarn när vi såg bussen komma men Jan-Erik tycktes inte höra något men på något underligt vis lyckades han ändå komma med bussen.
Susanna, vår svensktalande guide som verkligen kunde sin historia, började med att visa oss den bergiga budasidan med Gellerthöjden som ligger 30 m över staden och har 13 varma källor som håller +75 º och därför finns idag tre badhus i området. Hälsobaden håller ca 38 º. Uppe på höjden fanns Citadellet som tidigare varit ett fängelse och fungerar som vandrarhem idag. Vi fortsatte sedan till slottsområdet på höjden bredvid. Nere i berget ska det finnas 50 km naturliga grottor och gångar som delvis används som vinkällare.
Fortsatte till Mattiaskyrkan med sin vackra interiör som är Europas mest besökta romersk-katolska kyrka. Gick även upp på Fiskarbastionen och beundrade utsikten över staden. Jag tror inte att vi såg alla nio broar över Donau men väl de mest kända. Det var varmt så drickahandlarna på området gjorde sin en fin förtjänst den här dagen. Nedanför oss, strax väster om Kedjebron, fanns nollstenen varifrån landets väglängdmätning utgår.
Turen fortsatte med en sväng över till den platta pestsidan där vi gjorde ett glass-stopp vid Olof Palmes gata nära svenska ambassaden. På väg ut mot Stadsparken passerade vi många gamla fina byggnader.
Vi lämnade av guiden och fortsatte till flygplatsen där det var lite struligt att checka in eftersom personalen tyckte att vi hade övervikt. Efter lite strulande löste det sig utan att vi behövde betala för oss och vi tog oss upp till gaten. Efter diverse taxfreeinköp spenderades de sista forinterna på något ätbart i väntan på avgång. I halvsjutiden kom vi iväg. Väl på Arlanda gick passkontrollen och bagagehämtningen snabbt och vi gick ut och kände att vi kommit hem till Sverige igen – det var både kyligt i luften och det regnade. En viss skillnad mot Ungern ....
Under bussresan hem till Leksand passade vi på att med duk, soppa och en kokbok på ungerska tacka vår enastående allt-i-allo-Anders för sitt engagemang och en trevlig resa. Vi ser redan fram emot nästa!
Anna-Greta, Yvonne o Monica  
Åter sidtopp

Första advent 29 november 2003 i Leksand
Folkdanslaget hade fullt upp med att baka tjockbulla i Tibble bystuga under fredagen den 27 december. Ett antal medlemmar såg till att lagret av tjockbulla som skulle säljas under lördagen inte blev för litet.
På lördagen fanns ståndet på plats med försäljning av tjockbulla, varm choklad och varm glögg. Det var mycket folk ute så försäljningen gick bra.
På söndagen hade laget två uppvisningar, en på Torget och en på Udden. Den senare uppvisningen var en fackeldans och ägde rum kl 15 när mörkret hade sänkt sig över Leksand. Alltid lika fascinerande att betrakta !

Bilder

Kurshelg på Wiks slott 16-17 oktober 2004

Tidigt på lördags morgon den 16 oktober 2004 startade minibussen från Rättvik med Stor Lars Larsson som chaufför inklusive hustru Lisbeth, Roine Lundin, Marie-Louise Hamberg och smeden från Nedre Gärdsjö Lars Eggemark. På vägen dit kompletterades besättningen med Lillkersti Clarhäll, Anna-Karin Knutz och Annelie Stenberg i Leksand och Kristina Jansson i Insjön.

Resan gick bra och strax efter klockan 9 rullade bussen in framför expeditionsbyggnaden vid Wiks folkhögskola. Dit hade även Berndt Pettersson med sonen Jens och Elna och Lennart Sörnäs letat sig fram. Totalt var vi alltså tolv medlemmar ur Leksands folkdanslag som hälsades hjärtligt välkomna av John Westerholm från Allmogegillet. Allmogegillet stod som värd för en kurshelg på Wiks slott denna helg. Totalt var vi trettiofyra kursdeltagare.

Efter återseendet, som ägde rum med många kramar, gick vi till matsalen och fick smörgås och kaffe/te. Klockan 10.15 började dansutlärningen, ledd av Margareta och Leif Virtanen från Norberg. Den levande musiken bestod av Lennart Brynielsson, klarinett och fiol, och Ingvar Magnusson, dragspel, båda från Allmogegillet.

Dansen ägde rum i den vackra Riddarsalen, högst upp i slottet. Förmiddagspasset inleddes med en gedigen uppvärmning. Sedan vidtog utlärningen. Paret Leif och Margareta Virtanen har ett mycket behagligt och lättsamt sätt att lära ut de olika turerna i danserna. Utlärningen höll på fram till 12, då det var tid för lunch. Klockan 13 var det dans igen i Riddarsalen. Vi fick oss en gedigen genomkörare fram till fikat klockan 14.30 och klockan 15 startade vi dansen igen. Eftermiddagspasset avslutades klockan 16.30, då det enligt planerna middagen skulle serveras.

Men hej vad vi bedrog oss! När vi dök upp i matsalen fick vi besked att middagsmaten, som gjorts i ordning i källarplanet och skickats upp till matsalen via en hiss, hade fastnat mellan våningarna. Så vi fick i väntan på varmrätten hugga in på sallad och smörgås och dricka! Vi fick vänta i ca en halvtimme innan reservmaten serverades, för det var svårt att få tag i någon som kunde fixa hissen. Men stämningen var trots allt god och efter middagen kunde man bada bastu eller ta en promenad eller bara vila sig på rummet.

Klockan 19.30 var det samling i Riddarsalen igen för allmän dans. Nu hade orkestern utökats med Lars Eggemar på nyckelharpa, Berndt Pettersson på gitarr och fiol och Lillkersti Clarhäll på fiol. En mycket lyckad kombination! Vi dansade av hjärtans lust. Ibland om man tittade på alla par som var uppe och dansade var det svårt att avgöra vad det var för sorts låt som orkestern spelade. Man blandade friskt med dansstilarna! Lennart Sörnäs gjorde några inhopp och spelade lite fyrtaktsmusik (foxtrot) också.

Strax före klockan 22 bröt vi dansen och begav oss matsalen för en liten "enkel nattamacka", dvs ostar av olika storlekar och sorter, kex, bröd, pajer och annat smått och gott (medhavd egen dryck). Lennart Brynielsson avslutade kvällen med att sjunga Taubes "Tatuerarvals" på engelska och Bellmans "Så lunka vi så småningom" , " Skruva fiolen" och en godnattvisa. Sedan gick vi alla snällt till sängs, tror jag.

Söndag morgon startade med frukost klocka 8.30 och strax efter 9 började dansutlärningen igen.  Vi hann också ta några minuters vätskepauser innan vi åt lunch klockan 12, denna gång utan något hissmissöde. Eftermiddagens pass mellan 13-14.30 ägnades åt repetition av danserna vi lärt oss, Ringhambo, Hyfs, Leidelåten från Norrbärke, Hambo polkettering och bakmes från Lillhärdal. Elna Holm Sörnäs framförde Leksands folkdanslag tack för kurshelgen och lovade återkomma med inbjudan för nästa gemensamma kurshelg.

Sedan var det bara att hämta bagaget i rummen, lämna tillbaka rumsnycklarna, dricka kaffe med bulla och ägna sig åt avskedskramning innan kosan ställdes hemåt.

Tack Allmogegillet för denna gång och välkommen hos oss nästa gång !  Bilder
Åter sidtopp

Julmarknaden 2005.

Inför årets julmarknad den 27-28 november hade vi laddat med julgranskarameller (10:-/st), tillverkade en onsdagskväll i Edshult, massor med tjockbulla och ärtbulla (3 halvor för 20:-), tillverkade i Tibble bystuga och ett antal väggalmanackor för år 2006 (100:-/st). Dessutom pepparkakor, russin och mandlar till glöggen (5:- /mugg) och på söndagen även choklad     (5:-/mugg) med vispgrädde och skinkmackor (10:-/st).

Mats Liss och Yngve Wästgärds var först på plats och ställde upp all prylar. Kommersen på lördagen var inte lika livlig som den var förra året. Kanske var det vädret, lite gråmulet och regn/snö i luften eller kanske var det vår nya placering av ståndet som spelade in. Vid stängningsdags kl 17 flyttades ståndet till en plats vid Udden, allt för att komma närmare paviljongen där vi skulle dansa på söndagen.

Söndagen bjöd på en något vintrigare väder vilket också avspeglades i ett ökat antal marknadsbesökare. Kärran med julgranskarameller och reklam för våra uppträdanden på Udden gjorde sin runda på stan och sedan samlades vi vid banken 14.30 och gick igenom dansprogrammet. Kl 15 var det uppvisning vid Sparbankspaviljongen och sedan blev det samling igen, denna gång för träning till fackeldansen, som genomfördes kl 16 och så gott som oklanderligt. Försäljningen av bröd och choklad gick lite trögt, men karamellerna såldes slut och av kalendrarna såldes ett tjugotal.

Detta i korthet vad som hände lördagen den 27 och söndagen den 28 november 2005.

Bilder

Åter sidtopp

Kurshelg på Kärrgruvans kursgård i Norberg  25-26 mars 2006

Denna gång stod Leksands folkdanslag som värd för en danskurs vid Kärrgruvans kursgård i Norberg.  Totalt var det tjugoåtta dansare och två spelmän som deltog i kursen. Som instruktörer hade vi engagerat Leif och Margareta Virtanen från Norberg. Vi dansade i Gruvgården som ägs av Norbergs folkdanslag. Spelmännen, Lennart Brynielsson på klarinett och fiol och Ingvar Magnusson på dragspel, kom båda från Allmogegillet och spelade hela lördagen och söndagen. Det är en stor fördel att ha "levande musiker" med när man är på kurs och särskilt när de spelar bra som Lennart och Ingvar. Ett stort tack för musiken !

Vi anlände alla på morgonkvisten till kursgården och fick kaffe eller te och smörgås och installerade oss på respektive rum. Alla utom Renée Engqvist och Kristina Kroon som hade uppenbara svårigheter att hitta rätt. Klockan 10.15 började vi med sedvanlig frenetisk uppvärmning under ledning av slavdrivaren Margareta Virtanen. Under dagarna två fick sedan vi lära oss grunderna i "Slänggpolska från Ovanåker", "Storhurveln från Funäsdalen", "Polskdans, gammal springdans från Hogdal och Lommeland", "Rillsextur från Hogdal och Lommeland" och en "Pols från Norge". Dessemellan åt vi god mat och dansade på lördagskvällen till Allmogegillets spelmän och spelmansgruppen JBK Dalalåtar. Kort sagt, en mycket lyckad kurshelg !

Bilder

Åter sidtopp